Is your heart taken - DEL 10
Jag vaknade av att solen lyste i mitt ansikte. Jag öppnade sakta ögonen och märkte att jag befann mig på terrassen i lägenheten. Jag tittade åt min vänster och såg Josefine som låg tätt intill mig och sov. Vi måste ha somnat igår medans vi kollade på filmen. Jag satte mig sakta upp och tittade på mobilen. Klockan var redan 13.00.
’’Harry?’’ Frågade Josefine som tydligen nu också hade vaknat.
’’Oh I’m sorry, did I wake you up?’’ Frågade jag.
’’No worries…’’ Svarade Josefine medans hon satte sig upp.
’’Well this wasn’t planed…’’ Sa Josefine och blinkade med ena ögat.
’’Well, you fell a sleep and I didn’t want to wake you up.’’ Sa jag och log stort mot Josefine.
’’Why not!?’’ Utbrast Josefine
’’Couse you looked so cute!’’ Svarade jag och jag puffade lätt till han.
’’What’s the time?’’ Frågade Josefine och tog upp sin mobil.
’’Oh my god!’’ Utbrast hon och ställde sig fort upp.
’’What?’’ Frågade jag och tittade konstigt på Josefine.
’’I was sopouse to eat lunch with the girls like two hours ago…’’ Utbrast Josefine och hoppade runt som en galning medans hon försökte få på sig sina skor. Hon tog tag i sin väska och gick fram till mig.
’’I’ll call you later.’’ Sa hon och pussade mig på kinden. Sedan så försvann hon ner för spiral trappan.
Elizabeth p.o.v
Jag kände inte för att ligga i sängen och deppa hela dagen lång. Bara för att Liam inte hade hört av sig. Men tänk om han inte gillade mig? Vad hade jag gjort för fel? Jag skakade bort tankarna och bestämde mig för att gå ut och springa. Jag brukade göra det när jag behövde rensa mina tankar. Jag bytte om till mina jogging kläder och gick ut till tamburen. Jag satte på mig mina joggingskor och satte upp mitt hår i en toffs. Jag öppnade ytterdörren och sprang ner för trapporna och ut genom entré dörren. Jag stoppade i mina hörlurar och tryckte på play och ’’Stand up’’ kom på. Jag suckade till. Jag behövdes inte påminnas om Liam ännu mer… Jag tryckte på shuffel och låten böts. Jag joggade längs vattnet och igenom hyde park. Musiken dunkade i mina öron. Jag ville inte höra något från yttre världen. Plötsligt hörde jag ett svagt rop. Jag ryckte till och mina tankar försvann. Jag stannade till och tog ut mina hörlurar. Jag vände mig om och möttes av ett bekant ansikte.
Sorry för ett väldigt kort inlägg :S Men hoppas ni nu i alla fall gillar den! Tyvärr så är det något fel så jag kan inte ha någon musik längre i inläggena... Men hoppas det fixar sig!
Och jag skickar alla mina tankar till Zayn och hans familj <3
Ps: Vem tror ni det var som ropade på Elizabeth? :o Kommentera och berätta vad ni tror!
LIIIIIIIIIIAM :D hoppas jag iallafall!
och du har skrivit kapitel 11 istället för 10 :D och förlåt om du stör dig om någon rättar till isf.